2 x OK-stämpel!

Astrid har haft en riktigt bra dag, men det har hon inte förstått själv, utan hon har varit lite halvt olycklig ända sedan morgonen.

Dagen började med att sundhedsplejersken var på besök. Astrid vägdes och mättes, och det mamman och faren gissat bekräftades, det är en stadig liten fröken de har! Med 7,9 kg och 68 cm placerar hon sig strax över den översta kurvan, drygt två kurvor över normalkurvan, om man nu tycker att kurvor är viktiga. Något som verkligen är kurvigt är Astrids lår, de böljar i många mjuka valkar och småsaker skulle lätt kunna försvinna däri.

Dagens tema var mat och sundhedsplejersken visade sig ha samma tankar kring introducerandet av mat som mamman och faren. Eftersom Astrid fortfarande ökar fint genom amning och det är länge tills mamman ska börja jobba finns det ingen anledning att stressa. Astrid får sitta med vid bordet och när hon är tillräckligt intresserad får hon smaka lite potatis eller liknande från mamman och farens tallrikar. När det är dags för riktiga smakisar om någon månad tyckte sundhedsplejersken att Astrid skulle börja med grönsaksmos och hoppa över babygröt och välling, särskilt som hon inte alls diggar nappflaska. Det känns som mamman och planen har fått en bra plan som nog kommer att passa Astrid fint, och gör den inte det kan den alltid revideras.

På eftermiddagen var mamman och Astrid iväg till fysioterapeuten på Hvidovre. Mamman fick en snilleblixt och lämnade vagnen hemma och tog Astrid i BabyBjörnen på magen. Det var fel val. Astrid tyckte att det var pest och pina att hänga fastspänd på mamman och ville inte alls sova utan grät och gnölade hela vägen till och från sjukhuset. Väl framme hos fysioterapeuten gick det dock strålande! Astrids sneda nacke är knappt sned längre, huvudet har blivit mer symmetriskt, nackmuskulaturen på den svagare vänstra sidan stärkt och både huvud och nacke var som på vilket annat barn som helst. Astrid var inte jätteglad, men visade fysioterapeuten hur fint hon kan hålla huvudet när hon ligger på mage och att rotationen är likvärdig på höger och vänster sida. Fysioterapeuten menade att Astrid nu var så bra att inga fler besök skulle vara nödvändiga. Mamman och faren ska fortfarande jobba med Astrid och hon ska stimuleras att titta till vänster, men någon mer fysioterapi anses inte vara nödvändig! Mamman och faren är riktigt glada, det känns så skönt att Astrids lilla nacke och huvud rättat till sig så snabbt och fint!

Olycklig liten fröken

Astrid har inte varit sig själv under helgen. Den annars så glada bebisen har gråtit stora krokodiltårar och har bott i mamman och farens famn. Hon har frenetiskt ätit på sina händer, dregglat litervis och fyllt många fler blöjor än i vanliga fall. Mamman och faren funderar på om det är 19-veckorsfasen eller kanske tänder. Klart är att det är synd om Astrid, det är inte kul att ha en olycklig liten bebis hemma som inte kan berätta vad det är som är fel. Nu under söndagkvällen har visserligen magen fortfarande varit knasig, men humöret har varit lite lite bättre. Förhoppningsvis mår Astrid bättre imorgon, mamman och faren håller sina tummar!

Astrid och mamman har shoppat en ny kjol som matchar soffan

Astrid gör som sig bör för små flickor, lyfter på kjolen

Mamman sjunger en godnattvisa och lyckas få ett av helgens få leenden. Mamman vet inte om det ska tolkas som en komplimang till hennes skönsång...

Astrid ger grisen Konrad en godnattkyss

Inkonsekvent broccoli, roliga tungor och bröl

Mamman läser just nu Jesper Juuls Ditt kompetenta barn, och han skriver bland annat att man inte alltid behöver vara konsekvent mot sitt barn. Mamman har tagit fasta på det. Några dagar efter inlägget om att Astrid får nöja sig med bröstmjölk ett tag framöver satt mamman och faren och åt middag. Astrid satt i farens knä och gjorde stora ögon. Mamman och faren fick ett infall och plötsligt satt Astrid och suttade på en kokt broccoli. Hon diggade broccolin skarpt och efter att ha suttat en stund sprang mamman och hämtade kameran, och Astrids broccolipremiär finns dokumenterad nedan! Trots den lyckade premiären tänker mamman inte gå igång med den stora smakishetsen. Astrid kommer att fortsätta ammas och blir hon megaintresserad någon annan gång när mamman och faren äter kan det hända att hon får smaka lite igen.

Förra veckan hittade Astrid sina fötter, nu är det tungan som upptäckts. Tungan är bra till mycket, och antingen sticker den ut utanför munnen, eller så pruttas det med den. Mamman och bebisen har långa prutta-med-munnen-konversationer om dagarna, och skrattar båda högt åt hur roliga de är. Det är humor på hög nivå, och mamman är nöjd att Astrid växer upp i en så stimulerande och intellektuell miljö.

Den lilla piluttan pruttar fint med tungan

Mamman gillar att läsa, just nu blir det dock mest barnlitteratur och en favorit är van de Rijt och Plooijs 60 vidunderlige uger, som om mamman inte misstar sig heter Att växa och upptäcka världen på svenska. Författarna har forskat om bebisar och deras utveckling i minst ett kvarts sekel och presenterar i boken åtta utvecklingsfaser under barnets första 60 veckor. Astrid är 18 veckor gammal (idag!) och har precis entrat 19-veckorsfasen. Hon ligger helst och brölar och ska underhållas ungefär hela tiden. Händerna bor i munnen och hon tycker att det är ganska töntigt att äta och sova. Som väl är är hon ett lätt barn, så lite bröl och sömnkink ska mamman och faren nog överleva, särskilt som de med hjälp av boken förstår varför hon är lite besvärligare just nu. Mamman och faren känner det lite som att de fått ett facit utdelat!

Astrid sjunger vackert, eller brölar, beroende på hur man ser det

Tisdagsfunderingar

Det är novembergrått ute, Astrid tar sig en middagslur och mamman borde en massa, men sitter istället och funderar på viktiga saker.



Hår
När kommer mammans hår sluta rassla av och lägga sig som en elak propp i duschsilen? Och när kommer bebisens hår börja växa? Eller kommer hon alltid ha hockeyfrilla? Kallas hockeyfrilla svenskerhår på danska bara för att danskarna är avundsjuka på att svenskarna är bättre på hockey? Vad är Modo en förkortning av? Varför kom mamman att tänka på Modo? Kan det vara för att det påminner om Molo? Är Molos kanindräkt snygg eller ful?



Jobb
Måste man jobba? Vad är det optimala jobbet? Är det ett statuslöst jobb nära hemmet eller ett finare längre bort? Är det viktigt med ett fint jobb? Finns det någon som vill ge mamman en saftig lön bara för att hon är fin? Hur blir man egentligen fin när det bara är grått grått grått? Och varför luddar den nya grå omlottkoftan av sig så mycket?



Tryckknappar
Hur många tryckknappar har mamman tryckt på de senaste fyra månaderna? Är tryckknappar det optimala i bebiskläder? Varför har så få pyjamasar tryckknappar i grenen, och istället en öppning ner i ena benet? Är det svårt att sätta i tryckknappar själv, om mamman någongång skulle få för sig att sy något till Astrid? Ska mamman ta sig samman och kånka ner den urgamla symaskinen för trapporna och rulla iväg den till en symaskinsaffär för att få den servad?



Det lilla rummet
När är det dags för Astrid att få ett eget rum? Vart ska alla böcker som står i det lilla rummet ta vägen? Är det snyggt med bokhyllor i vardagsrummet, och i så fall var? Kan man förvara böcker på vinden, eller blir de fuktskadade? Ska det lilla rummet målas ljust rosa eller vitt och rött? Ska mamman och faren orka skrapa sig ner genom alla tapetlager, eller ska strukturtapeten sitta kvar? Och varför har någon tidigare ägare av lägenheten lagt strukturtapeten omlott så det blir fula feta skarvar överallt?

Mamman trycker och trycker och har nästan fått förhårdnader på fingararna efter allt tryckknappstryckande

Fyra månader!

Klockan 11:00 för fyra månader sedan blev mamman och farens lilla M&M en Astrid!

I nio månader var hon en liten M&M,

och i fyra månader har hon varit en Astrid!

Astrid har hittills firat dagen med att fylla två (!) blöjor, skratta åt sig själv i sin nya spegel, sjunga vippa-på-rumpan-affären, och nu tar hon sig en förmiddagslur. Dagens firande kommer dock inte bestå av smakisar. Astrid har börjat tycka att det som ligger på mamman och farens tallrikar ser spännande ut, men hon verkar inte förstå att det är mat och att det är något hon skulle kunna få smaka. Mamman känner ingen som helst hets att introducera annan mat och fortsätter helamma någon månad till.

Det finns olika skolor vad gäller övergång från bröstmjölk till mat och mamman funderar fram och tillbaka och läser både här och där för att bilda sig en egen uppfattning. Faren tror att Astrid skulle bli glad om hon fick en röd biff körd i blendern och serverad i mosform.

Den allmänna rekommendationen, WHOs, den svenska och den danska, är helamning till sex månader och delamning till ett år. Samtidigt förespråkar många sundhedsplejersker att man utnyttjar att barnet är extra nyfiket mellan fyra och sex månader och sakta börjar med smakisar då. Mamman följer WHO och försöker samtidigt se tecken på när Astrid är redo för annan mat. Mamman känner lite att det kan vara smidigt om Astrid kan sitta själv, stabilt, i en barnstol. Som det är nu går det att pallra upp Astrid med kuddar i vagnen eller soffan så hon halvsitter, men därifrån till att sitta själv är en bit kvar.

Vad som skall introduceras först är också något mamman funderar över. Det klassiska är mosad potatis utspädd med bröstmjölk. En annan möjlighet är gröt, och en tredje banan. Potatis är milt och bra, smakar inte jättemycket och är inte allergent. Gröt är praktiskt, ligger närmre bröstmjölk i smak och konsistens och mättar fint. Banan smakar gott och får barnet att förstå att det är gott att äta. Mamman är kluven. Ett alternativ till gröt är också välling. I stort sett alla svenska barn över sex månader klunkar välling, medan de danska barnen i större utsträckning äter gröt. Mamman tycker att välling verkar lite mysigt och gott innan sängdags, men är också medveten om att glutenallergi är vanligare i Sverige än i länder där välling inte dricks. Gluten ska sakta introduceras för att magen ska vänjas, med fokus på sakta så en överkänslighet mot gluten inte triggas igång. Havre innehåller mindre gluten än vete, så havrevälling kanske skulle vara något. En bra gröt att starta med är risgröt, och majs ska också vara bra, så en ris/majsvälling kanske vore något. I mammans danska böcker finns recept på en ris-majs-modersmjölksersättningsgröt som också kan spädas till välling och som rekommenderas som start. I de svenska böckerna står det dock att man inte bör göra egen gröt eller välling då barnet behöver det extra järn som finns i den fabrikstillverkade. Som ni förstår, mamman är förvirrad! Nästa vecka kommer sundhedsplejersken på besök och förutom en bebisbesiktning ska det pratas mat. Mamman skriver ner alla funderingar hon har, allt eftersom de dyker upp och hoppas att sundhedsplejersken har något vettigt att komma med.

Astrid gillar fortfarande sin säng och sov exemplariskt 2x4 timmar i streck de första nätterna. Igår var dock mamman och faren lata och dumma och beställde take away från kinesen på andra sidan gatan. Mamman har haft en aning om att Astrids mage nog inte är lika förtjust i nummer 14 som hon och faren är. Aningen visade sig vara en sanning och natten har varit minst sagt knorrig. Astrid och mamman har varit vakna sju gånger på åtta timmar, och faren nästan lika många gånger. Nu verkar Astrids mage vara glad igen och mamman har dyrt och heligt lovat Astrid att starka kinesiska take away-rätter hädanefter undviks.

Astrids egen hörna, som någon gång efter jul ska ersättas med något annat då Astrid flyttar in i eget rum

Nu är det klart!

Sådär, nu är Astrid ställd i kö! Mammans vuggestuebesökande är över, mamman och faren har valt ut de två, i deras ögon, bästa vuggestuerne och nu tänker de inte fundera mer på institutionaliseringen av Astrid förrän i juli någon gång.

Det kan hända att Astrid har världens godaste händer. Hon smaskar glatt på dem, lyckligt ovetandes om mamman och farens dagisvåndor.

Astrid är numera en stor tjej. De tio första veckorna sov hon med mamman och faren i den stora sängen, och därefter flyttade hon över till leandervaggan, där hon sovit riktigt gott. Astrid är en lång fröken och vaggan börjar bli tight. Dessutom är den hyrd och ska lämnas tillbaka på lördag. Den senaste veckan har Astrid med fina resultat övningssovit i spjälsängen ett pass om dagen och ikväll var det den stora premiären! Mamman var lite nervös att Astrid skulle sakna det sköna gunget, men Astrid tog det coolt och låg och snackade en halvtimme, tankades upp igen och somnade sedan själv i sängen, i sked med stora nallen. En och en halv timme har hon sovit, och förhoppningsvis sover hon två och en halv till innan det är matdags. Mamman och faren är nöjda, och stolta över sin duktiga lilla fröken! Förhoppningsvis flyter natten på som vanligt, mamman rapporterar imorgon!

Elaka mamman blixtrar i det mörka sovrummet, bebisen sover dock djupt - i sängen!

Dagis, dagis, dagis

Mamman har hjärnan full. På torsdag är det deadline för att skriva upp Astrid i dagis/vuggestuekön och mamman har de senaste veckorna flängt runt och besökt en hel massa institutioner. Att på en tiominuters rundvandring kunna bilda sig en uppfattning om huruvida det är rätt ställe för Astrid eller inte är inte lätt och mamman har försökt låta magen känna efter, snarare än ögonen. Nu diskuterar mamman och faren de olika alternativen och de har hittat ett ställe som känns riktigt bra och som blir första prioritet. Eftersom väntelistan till prio ett är lång behövs dock ett andra alternativ, och där finns ingen självklar kandidat. På torsdag förmiddag ska en allra sista institution besökas och förhoppningsvis känns den som ett värdigt andrahandsval. Trots att det inte är dagisdags förrän i augusti har mamman en lätt släng av dagisångest. När det väl är dags kommer det säkert att kännas mer OK, men just nu har mamman mycket svårt att förlika sig med att någon annan ska träffa hennes bebis mest om dagarna.

Trevligare än dagisfunderingar är en glad ärta!

Ett år!

Astrid har funnits i mamman och farens medvetande ett helt år och att det skulle bli en bra bebis var de säkra på, men att det blev den bästa av bästa kunde de inte ens drömma om. Varje dag måste mamman och faren nypa sig i armen för att försäkra sig om att det verkligen är sant att Astrid finns. Nog anade de att hela bebisgrejen skulle vara något stort, men inte visste de att det skulle vara så här fantastiskt!

För ett år sedan satt mamman och faren i soffan alldeles överlyckliga med en pinne med två röda streck på i handen. Nu sitter det världens goaste bebis i soffan!

Lite fredagsbilder

Swosch, så har ännu en vecka gått och det är åter helg. Helg är bra, då får Astrid, mamman och faren vara tillsammans hela dagarna! Denna fredag bjuds det på lite bilder i bloggen.

Om amning

Astrid helammas och har aldrig fått annat än bröstmjölk och AD-droppar i sin lilla mage. På något naivt sätt har mamman tänkt att amning är det absolut naturligaste i världen, och har bara förutsatt att alla är av samma åsikt. Sen Astrid kom har hon dock insett att amningens vara eller ickevara är oerhört värdeladdat. I mammans hjärna finns ekvationen hungrig bebis + bröst = nöjd bebis. Hon har, visserligen diskret, ammat ungefär överallt där hon befunnit sig. Astrid var åtta dagar gammal då hon första gången åt på perrongen på en tågstation, och sen har det rullat på. Mamman är nöjd med de praktiska brösten som alltid innehåller en perfekt laddning bebismat, och bebisen är nöjd och tjockar fint på sig, en bra bit ovan genomsnittskurvan.



Såsom boendes i en storstad blir mamman och bebisen rätt naturligt ett café-team och det fikas alltid någon dag i veckan. Mamman dricker te, och bebisen tar sig en tår mjölk. Detta är tydligen oerhört störande, och mamman få märkliga blickar. På något märkligt vis har brösten blivit så sexualiserade att man glömt bort vad de egentligen är till för. Mamman förstår att alla inte vill se hennes barm, och hon har heller ingen lust att flasha den. När Astrid äter gör hon det smidigt och diskret, med en filt över huvudet, och för att se bara en glimt av mammans hud måste man stoppa in huvudet ner mellan Astrid och mamman. Ändå tycker folk att det är störande. Bara tanken att den ammande mamman har släppt lös ena bröstet är tydligen nog. Det märkliga är att ingen höjer på ögonbrynen när en man ställer sig och kissar mot en vägg mitt på dagen, utan filt över apparaten, eller när det solas topless, i stringisar i en park mitt inne i byen. Världen är märklig, och mamman förstår inte riktigt tankegångarna hos sin medmänniskor ibland.



Bröstmjölk är lättsmält och bebismagar små, därför äter bebisar ofta. Den första månaden ungefär 73 gånger per dygn. Mamman har ledigt från jobbet, med lön, för att ta hand om bebisen, och inga andra måsten än att se till bebisens behov. Att amma ofta känns därför inte särskilt jobbigt. Det är en kort period någon annan behöver mammans kropp, och det kan hon leva med. Nu är Astrid tre och en halv månad och en effektiv ätare. På tio minuter har hon fyllt förråden och klarar sig någonstans mellan två och tre, ibland till och med fyra timmar, innan det är dags för nästa upptankning. Nattetid ser det ungerfär likadant ut, bebisen somnar halv nio, äter vid midnatt, vid tre, vid sex och vaknar vid nio. Mamman önskar sig visserligen en hel natts sömn i julklapp, men är ändå mer än nöjd med bebisens rytm. En nattamning tar fem minuter, mamman vaknar vid det första smackandet så Astrid behöver aldrig skrika för att få mat, och efter amningen somnar Astrid om så fort hon läggs ned i sin vagga. Många förfasas över detta och tycker synd om mamman som ammar så ofta nattetid. Mamman tycker också lite synd om sig, men bara vid tresnåret, annars är hon rätt nöjd med arrangemanget. Hon har svårt att förstå att det är mer accepterat att vara uppe fyra gånger för att stoppa in en napp och baffa i rumpan, än att vara uppe för att amma. Kanske är Astrid inte alltid vrålhungrig, men hon har ett behov av att ligga nära och äta lite, och behöver hon det får hon det. Mamman ser ingen som helst vinst i att neka Astrid närhet, om det är det hon behöver. Astrid är en glad och nöjd bebis som sällan skriker och som utan problem ligger själv och leker, njuter av att ligga ner i vagnen och titta på himlen, och som somnar själv om hon skulle råka bli trött. Mamman undrar om det kanske kanske har pyttelite med att göra att Astrid aldrig behövt ligga själv och skrika och allt fått den närhet hon signalerat att hon behövt.

Astrid har somnat på sin lekplats, mitt i leken

Mamman tror på fri amning och att ett avslappnat förhållande till amning ger nöjda barn. Hon blir därför extra ledsen när hon hör hur mammakompisar blir hetsade av BVC och sundhedsplejersker för att barnen inte följer kurvan. Det är säkert jättebra med kurvor och normvärden, men det viktigaste är att se till individen, i detta fall två individer - den ammande och den diande. Känner mamman att amningen går bra, och ökar bebisen i vikt, fyller sina blöjor och är glad och nöjd finns ingen anledning till hets, trots att BVCs kurva inte helt följs. Mamman känner fyra mammor, vars bebisar inte är sumobebisar, som blivit utsatta för vikthetsen och nästan påtvingade ersättning och hemskickade med ett "slappna av så ska du se att mjölkproduktionen ökar". Det är inte lätt att slappna av när man just fått en avvikande viktkurva drämd i huvudet och tre av dessa mammor har efter mycket vånda och tårar givit upp amningen och flaskar istället. Mamman är så ledsen för medmammornas skull, istället för stöd har de snarare blivit nedtryckta i skorna, och mamman hoppas innerligt att det blir ett mer amningsvänligt klimat.

Astrid har fötter!

Astrid är överlycklig, hon har nämligen hittat sina fötter. Händerna som hela tiden varit nummer ett är inte alls lika spännande längre. Allra helst skulle hon vilja ha fötterna långt inne i munnen, det sätter dessvärre hennes genetiska arv stopp för. Fotlös mun till trots, hon tar helt klart hem familjen M&Ms vighetspris!

Inte så prima höstväder

Lika underbar som hösten kan vara, lika grå kan den vara. Att ha barn är dock som att ha hund, man måste ut minst en sväng varje dag. Både Astrid och mamman mår bäst av lite frisk (ehh..) luft och hjärnan mår bra av att få lite andra inputs än hemmets väggar.

Astrid sover tungt i vagnen och märker inte att det ligger tunga droppar på regnskyddet

Mammans hjärna var en gång ytterst välfungerande, men nu består den mest av gröt. Det går trögt att tänka, och ännu trögare att skriva. Mamman har ungefär en miljon tankar kring föräldraskap, sömn, amning och uppfostran hon skulle vilja vädra, men hon lyckas aldrig få ro att skriva ned dem. När bebisen sover finns det så mycket annat som ska hinnas med. En dag vill mamman skriva en bok, men den dagen är inte idag. Och troligtvis inte i morgon heller.

Mammans fina röda gummistövel trivs bland regnvåta höstlöv

Prima höstväder!

Astrid, mamman och faren bor visserligen mitt inne i en storstad (med skandinaviska mått i vart fall), men det hindrar de inte från att promenera runt i höstsolen och sparka i lövhögar. Astrid sover mest och mamman och faren får stå för sparkandet i år. Nästa år lär dock familjen bestå av tre lövsparkare. Mamman tycker att det är lika spännande att vara med Astrid varje dag och ser framemot att se henne växa upp och lära sig allt hon behöver kunna. Mamman och faren är så tacksamma att den finaste lilla flickan valde just dem till sina föräldrar!

Astrid Eleonora M

Nu är hon döpt, finaste lilla Astrid Eleonora!

Dopet hölls i Svenska Gustafskyrkan här i Köpenhamn och blev precis så litet och personligt som mamman och faren hoppades på. Det var dock nära att det inte blev något dop för Astrid. Mamman och faren är av miljöskäl (läs snålhet) billösa och tar sig fram med tåg och bussar. Att ta sig från Nørre Bronx station till Østerport station brukar gå på 14 minuter, ett byte inkluderat. På vardagar. På lördagar går tydligen inte tågen som de brukar och dessutom spårarbetas det. Det var en ganska stressad mamma och far som stod på bytesstationen fem minuter innan de skulle vara i kyrkan och tittade på en tavla som informerade att det var 17 minuter till nästa avgång. Som väl är finns det gott om taxibilar i byen och för en gångs skull hade mamman och faren lite taxiflax och lyckades hitta en stationcar som familj och barnvagn fick plats i.

Astrid och faren på stationen, strax innan de inser att de kanske kommer missa dopet

Väl framme i kyrkan gick dock allt som smort. Astrid gillade prästen och tyckte att det var helfestligt att få vatten på huvudet och fyrade av det stora smilet. Efter dopakten minglades det lite i kyrkan och sedan promenerade hela sällskapet genom Nyboder och Kongens Have till den italienska vinbar där receptionen hölls. Dagen blev riktigt lyckad och Astrid, mamman och faren tackar alla som var med!

Astrid gurglar, mamman sjunger och faren brummar, ungefär som det brukar vara alltså

Astrid vänder sig!

Astrid har kunnat vända sig från mage till rygg ett tag, men har inte lyckats snurra runt åt andra hållet. Idag var mamman och Astrid till fysioterapeuten för att följa upp hur det går med Astrids torticollis/strama sneda nacke. Nacken och huvudet ser riktigt bra ut och Astrid snurrades hit och dit och stretchades av fysioterapeuten. När vi kom hem kände hon sig nog taggad och uppvärmd för vips så vände hon på sig!

I startposition, blicken är koncentrerad

Först dras knäna upp och rumpan lyfts lite

Efter lite kämpande har lilla fröken lyckats lägga sig på sidan. Här pausar hon en stund.

Nu kommer det svåraste, att lyckas tippa runt trots att den dumma vänsterarmen är i vägen, Astrid stånkar och pustar.

Voíla! Så har hon lyckats snurra runt!

Både Astrid och mamman blev överlyckliga åt bedriften och mamman så stolt att hon fick en tår i ögat. Astrid som är en generös tjej visade glatt upp sin nya färdighet för faren när han kom hem, och mamman och faren går nu runt och är övertygade om att de har universums duktigaste lilla fröken.