måndag 19 november 2007

Fyra månader!






Klockan 11:00 för fyra månader sedan blev mamman och farens lilla M&M en Astrid!








I nio månader var hon en liten M&M,




och i fyra månader har hon varit en Astrid!



Astrid har hittills firat dagen med att fylla två (!) blöjor, skratta åt sig själv i sin nya spegel, sjunga vippa-på-rumpan-affären, och nu tar hon sig en förmiddagslur. Dagens firande kommer dock inte bestå av smakisar. Astrid har börjat tycka att det som ligger på mamman och farens tallrikar ser spännande ut, men hon verkar inte förstå att det är mat och att det är något hon skulle kunna få smaka. Mamman känner ingen som helst hets att introducera annan mat och fortsätter helamma någon månad till.


Det finns olika skolor vad gäller övergång från bröstmjölk till mat och mamman funderar fram och tillbaka och läser både här och där för att bilda sig en egen uppfattning. Faren tror att Astrid skulle bli glad om hon fick en röd biff körd i blendern och serverad i mosform.


Den allmänna rekommendationen, WHOs, den svenska och den danska, är helamning till sex månader och delamning till ett år. Samtidigt förespråkar många sundhedsplejersker att man utnyttjar att barnet är extra nyfiket mellan fyra och sex månader och sakta börjar med smakisar då. Mamman följer WHO och försöker samtidigt se tecken på när Astrid är redo för annan mat. Mamman känner lite att det kan vara smidigt om Astrid kan sitta själv, stabilt, i en barnstol. Som det är nu går det att pallra upp Astrid med kuddar i vagnen eller soffan så hon halvsitter, men därifrån till att sitta själv är en bit kvar.


Vad som skall introduceras först är också något mamman funderar över. Det klassiska är mosad potatis utspädd med bröstmjölk. En annan möjlighet är gröt, och en tredje banan. Potatis är milt och bra, smakar inte jättemycket och är inte allergent. Gröt är praktiskt, ligger närmre bröstmjölk i smak och konsistens och mättar fint. Banan smakar gott och får barnet att förstå att det är gott att äta. Mamman är kluven. Ett alternativ till gröt är också välling. I stort sett alla svenska barn över sex månader klunkar välling, medan de danska barnen i större utsträckning äter gröt. Mamman tycker att välling verkar lite mysigt och gott innan sängdags, men är också medveten om att glutenallergi är vanligare i Sverige än i länder där välling inte dricks. Gluten ska sakta introduceras för att magen ska vänjas, med fokus på sakta så en överkänslighet mot gluten inte triggas igång. Havre innehåller mindre gluten än vete, så havrevälling kanske skulle vara något. En bra gröt att starta med är risgröt, och majs ska också vara bra, så en ris/majsvälling kanske vore något. I mammans danska böcker finns recept på en ris-majs-modersmjölksersättningsgröt som också kan spädas till välling och som rekommenderas som start. I de svenska böckerna står det dock att man inte bör göra egen gröt eller välling då barnet behöver det extra järn som finns i den fabrikstillverkade. Som ni förstår, mamman är förvirrad! Nästa vecka kommer sundhedsplejersken på besök och förutom en bebisbesiktning ska det pratas mat. Mamman skriver ner alla funderingar hon har, allt eftersom de dyker upp och hoppas att sundhedsplejersken har något vettigt att komma med.



Astrid gillar fortfarande sin säng och sov exemplariskt 2x4 timmar i streck de första nätterna. Igår var dock mamman och faren lata och dumma och beställde take away från kinesen på andra sidan gatan. Mamman har haft en aning om att Astrids mage nog inte är lika förtjust i nummer 14 som hon och faren är. Aningen visade sig vara en sanning och natten har varit minst sagt knorrig. Astrid och mamman har varit vakna sju gånger på åtta timmar, och faren nästan lika många gånger. Nu verkar Astrids mage vara glad igen och mamman har dyrt och heligt lovat Astrid att starka kinesiska take away-rätter hädanefter undviks.



Astrids egen hörna, som någon gång efter jul ska ersättas med något annat då Astrid flyttar in i eget rum

Inga kommentarer: