En dag

Astrid har plötsligt blivit så stor. Medan faren lagade god middag följde Astrid med mamman ned till affären för att handla bananer. Vagnen lämnades hemma och Astrid höll viktigt mamman hårt i handen och gick så fint till affären, hon hjälpte till att peka på den röda gubben som blev grön, hälsade på två tanter, hjälpte till att bära påsen med bananer inne i affären och att lägga upp dem på bandet och sedan gick hon lika fint hem igen. Det kändes verkligen att hon förstod att hon var stor som fick följa med utan vagn och mamman kände sig alldeles stolt. Stora lilla Astrid!

Mamman börjar jobba klockan sju och Astrid har under en lång period vaknat ungefär när mamman gått till jobbet. De senaste veckorna har hon dessvärre vaknat tio minuter tidigare för var dag som gått. Imorse tyckte sötaste lilla fröken att det var dags att stiga upp tio minuter innan mammans väckerklocka ringde. Mamman är inte nöjd. Hennes lugna morgon med te och mackor med svenska morgontidningar online har plötsligt förvandlats till passa-barn-koka-gröt-få-leksaker-i-huvudet-tid. Faren är inte heller så nöjd. Han gillar inte tidiga morgnar och har mycket svårt att förstå tjusningen att stiga upp när klockan visar något med fem.
Situationen är inte helt optimal just nu. Frågan är om en halvtimme längre vakentid på kvällen ger bonus i andra änden. Inte så troligt.

Det är äntligen onsdag igen. Onsdag betyder ledig dag för mamman och Astrid och denna onsdag är den första feberfria och jobbfria onsdagen på säkert en månad. Just nu sover Astrid och mamman njuter. Inte för att det inte är trevligt med en vaken liten fröken, utan mest för att det är alldeles stilla i lägenheten och mammans behov är de enda som räknas.

I helgen ska Astrid klara sig på egen hand för första gången. Mamman och faren ska till en annan nordisk huvudstad och gå på kalas, bo på hotell och inte tänka på blöjor och snor. Astrid har inviterat farmor och farfar och ska ta hand om dem på bästa tänkbara sätt.

Astrid börjar för övrigt bli stor. Hon är ingen bebis längre utan en liten kompetent människa. Mamman inser att just nu är den bästa tiden, hela tiden. För snart nitton månader sedan var allt så fantastiskt att mamman ville frysa tiden så Astrid skulle vara nyföding jämt. Så har det fortsatt, varje dag med Astrid är bäst, samtidigt som det är spännande att se vad som kommer här näst. Just nu händer det extremt mycket. Astrid förstår det mesta vi säger, oberoende språk. Hon har börjat härma och kläckte igår ur sig "åka bang" när hon inte hade lust att gå längre. Det är mest bludder som kommer ur munnen, men det pratas konstant. Eftersom dagis är ett småbarnsdagis börjar Astrid räknas som en av de stora och igår hade A och dagisbästisen L fått testa att sitta på en av minitoaletterna för första gången. De hade varit alldeles uppspelta och klappade händern åt varandra och ooohade och ahhade.

Det är fortfarande snor en masse. Astrid är dock den som är minst snorig som väl är. Astrid jobbar på för fullt på dagis, mamman har varit en tur till Genève och faren en smut till Ålborg. I helgen ska vi bara vara hemma.