Det är äntligen onsdag igen. Onsdag betyder ledig dag för mamman och Astrid och denna onsdag är den första feberfria och jobbfria onsdagen på säkert en månad. Just nu sover Astrid och mamman njuter. Inte för att det inte är trevligt med en vaken liten fröken, utan mest för att det är alldeles stilla i lägenheten och mammans behov är de enda som räknas.

I helgen ska Astrid klara sig på egen hand för första gången. Mamman och faren ska till en annan nordisk huvudstad och gå på kalas, bo på hotell och inte tänka på blöjor och snor. Astrid har inviterat farmor och farfar och ska ta hand om dem på bästa tänkbara sätt.

Astrid börjar för övrigt bli stor. Hon är ingen bebis längre utan en liten kompetent människa. Mamman inser att just nu är den bästa tiden, hela tiden. För snart nitton månader sedan var allt så fantastiskt att mamman ville frysa tiden så Astrid skulle vara nyföding jämt. Så har det fortsatt, varje dag med Astrid är bäst, samtidigt som det är spännande att se vad som kommer här näst. Just nu händer det extremt mycket. Astrid förstår det mesta vi säger, oberoende språk. Hon har börjat härma och kläckte igår ur sig "åka bang" när hon inte hade lust att gå längre. Det är mest bludder som kommer ur munnen, men det pratas konstant. Eftersom dagis är ett småbarnsdagis börjar Astrid räknas som en av de stora och igår hade A och dagisbästisen L fått testa att sitta på en av minitoaletterna för första gången. De hade varit alldeles uppspelta och klappade händern åt varandra och ooohade och ahhade.