Hårdträning, samt kort uppdatering

Lägenheten har förvandlats till träningsläger. På dagarna jobbar Astrid hårt på alla moment som ska behärskas för en fulländad krypning. Hon gör push-ups, står på alla fyra, testar balansen, samt gungar fram och tillbaka på knä. Kan det vara så att hon är ett litet kryp lagom till sjumånadersdagen om drygt två veckor?

På nätterna körs sovträning. Den är inte fullt lika kul som krypträningen. Astrids eländiga nattvanor sitter i och familjens vuxna börjar bli redigt trötta. Efter råd från flera håll, bl.a en annan sundhedsplejerske än den vanliga, genomfördes för några dagar sedan ett misslyckat femminutersmetodförsök som i grova drag gick ut på att vara konsekvent och låta barnet ligga kvar i sin säng och skrika. I tjugo svettiga minuter någon gång mellan två och tre stod mamman och faren ut innan mamman halvt bröt ihop, ungefär lika glad som Astrid, samtidigt som farens puls rusade i 180. Barn ska läras att sova - ja, men inte till vilket pris som helst. Efter mycket läsande, diskuterande och funderande har mamman och faren en plan, som sakta håller på att implementeras. Astrids lilla mage blir ordentligt fylld dagtid, med grötfrukost, lagad lunch och lagad middag. Sömn och amning frånkopplas varandra, och nattamningen begränsas.

Att gråta och vara ledsen är givetvis inte farligt, men att ligga ensam i sin säng och vara olycklig känns långt ifrån optimalt, och efter tips har mamman och faren anammat Tass-metoden, som går ut på att föräldrarna lägger sin tass, alltså hand, på barnet för att försäkra det om att det inte är ensamt och att det är tryggt. Mamman är övertygad om att trygga barn är glada barn, och om det krävs några nätters handpåläggning för att Astrid ska lära sig att somna (om) själv är det helt klart värt det. Den stora skillnaden mot den metod sundhedsplejersken rekommenderade är att det är OK att ta upp barnet om det skulle krävas och att det hela går ut på att föräldrarna pejlar läget och på vilket sätt barnet skriker och agerar därefter. En natt är överstökad, och efter en hel del bök lyckades Astrid somna om utan att äta, och mammans första delmål med amning vid midnatt och klockan fyra kunde hållas. Det kanske inte låter som en jättevinst, men med tanke på att Astrid, om hon själv fick välja, helst äter en gång i timmen ses det absolut som ett steg i rätt riktning.

Nattbökeriet till trots är Astrid som alltid en liten sol dagtid. Glad, gladare, gladast! Favoriten just nu, förutom ovan nämnda krypträning är att prutta med tungan. Helst med munnen full med katrinplommonpuré eller vatten. Sött och kletigt. Mat är gott och mamman gör inte mycket annat än lagar bebisvänlig mat, matar och diskar hela dagarna. Allt smakar gott utom järndroppar, som visserligen luktar persika, men som smakar blooood.

Astrid och mammans aktiviteter har utökats med två, och de är numera alldeles lagom busy. Förutom succén babysim och den mysiga mammagruppen deltager de tillsammans med svenska K och Ellen från mammagruppen i barnsång i svenska kyrkan och de har dessutom varit med att starta upp en alldeles egen helt hemsnickrad mammagrupp tillsammans med minikompisarna Aksel och Kajas mammor. Barnsången är toppen, mamman får bubbla med andra svenska mammor och Astrid får lära sig svenska barnsånger och träffa andra svenska bebisar. Just nu gurglas det mest på på bebisarnas motsvarighet till interlingua eller esperanto, men på sikt kan det vara både kul och bra att ha någon att leka med på svenska. Att det fikas äkta kanelbullar efteråt gör inte det hela sämre. Den privata mammagruppen är också en hit. Träffarna går mest ut på att äta god lunch, dricka mycket te, äta saker med choklad i och försök till vettiga konversationer, som dock hela tiden blir avbrutna.

Nedan några bilder på liten fröken som är kombinerad golfpingla och balettdansös, i ett liggande försök till något som mest liknar river dance...