Astrid arbetar hårt på golvet. Hon stönar och stånkar och gör allt för att ta sig framåt. Överkroppen lyfts upp, armarna sträcks ut, tårna tar spjärn i golvet, rumpan lyfts upp, men det går inte. Hur mycket hon än försöker kommer hon bara bakåt. Det är frustrerande, och inte alls vad hon tänkt sig. Bakåt är dock bättre än stillastående, och kommer hon riktigt långt bak, till någon ny spännande sak är det rätt OK. Mamman och faren inser att det nog snart är dags för en barnsäkringsrunda, lägenheten är inte riktigt ämnad för små pillerfingrar.
Finaste fröken, strax innan hon backat bort från pusslet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar