Någon gång tidigt i våras insåg Astrid att den högt älskade springcykeln saknade pedaler. Hon började prata om en pedalcykel och att hon önskade sig en sån. Varje dag, ungefär 20 gånger om dagen pratade hon om pedalcyklar. Vi förklarade att man måste öva väldigt mycket på sin springcykel för att få balansen och på sin trehjuling för att lära sig att trampa riktigt bra. Och Astrid har övat. Och övat. Och övat.
Igår var det så dags, när Astrid kom hem från dagis stod det ett STORT paket inne i hennes rum - en äkta pedalcykel! Grön med stjärnor på, med pärlor i ekrarna och en prinsesskorg. Sällan har en lyckligare snart-fyraåring skådats!
Vi klädde raskt på oss kläderna igen och släpade ner cykeln i gården. Astrid satte sig på cykeln, mamman tog fatt i pinnen och med lite starthjälp cyklade Astrid iväg, som om hon aldrig gjort annat i livet!
Idag har det cyklats till och från dagis, samt runt runt runt på den stora planen vid lekplatsen. Att starta och bromsa är fortfarande lite svårt, men själva cyklandet har hon stenkoll på - vår stora duktiga lilla tjej!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Heja Astrid - vad duktig hon är! Där ser man att en springcykel är en bra början på två hjul. :) Jag är ganska säker på att Heffaklumpen också kommer att klara av att hålla balansen bra när han sen får en vanlig cykel. Men lat som han är, så orkar han knappt trampa alls på sin trehjuling ännu. Så han får nog öva hela sommaren på det. Men med springcykeln så får han upp en himla fart. Just bromsandet är säkert det som skiljer cyklarna mest åt. Nu får ju mamma och pappa också röra på sig lite hos er. ;-) Finlandskram
Skicka en kommentar