Svårt att räcka till

Jag har begåvats med två illsöta barn och jag njuter verkligen min tid tillsammans med dem. Nästan jämt. Imorse hade vi dessvärre en riktig skitmorgon och jag var en riktig skitmamma. Faren har mycket på jobbet så jag har haft hand om morgonbestyren såväl som hämtning denna vecka. Det är inte helt enkelt att göra i ordning en snart treåring med bestämda åsikter samtidigt som det finns en hungrig/bajsig/trött/pigg bebis vars behov inte kan åsidosättas och en mamma som behöver äta för att kunna stå på benen och sätta in linser för att se. Oftast går det hyfsat bra, Astrid ska vara på dagis senast halv tio så vi brukar inte behöva stressa. Idag gick dock allt fel. Frukosten var fel. Byxorna var fel. Tandborstningen fel. Skorna fel. You get the picture... Albert var dessutom inte helt nöjd och grät och grät, mer och mer i takt med att storasysters nejande gick över i skrik och gråt. Jag brukar ha OK tålamod men idag nådde jag min gräns och blev riktigt arg på Astrid. Inte konstruktivt för fem öre utan bara dumt. Fem minuter i nio grinade tre av tre hemmavarande familjemedlemmar. Astrid ylade att mamma skulle gå till jobbet och far skulle vara hemma och - pang - där kom det dåliga samvetet. Det är verkligen skitsvårt att räcka till ibland. Jag vill ha lugna morgnar utan bråk och gråt, det ska inte vara så här. Jag vill kunna krama Astrid i lugn och ro utan att Albert ligger och skriker i sin lift och jag vill kunna ge Albert den tid han behöver utan att Astrid kastar skor och ligger och sparkar i golvet. Jag antar att det hör till livet med en bebis och en treåring och att det går över och att ingen blir traumatiserad (mer än jag...), men det är inte kul.

Som väl är skiner solen så efter dagis ska vi ha picknick i parken och förhoppningsvis har vi alla gråtit klart för idag.