Bara vara

Asta-pastan och faren har lämnat mamman ensam hemma och åkt till Vesterhavet och farfar och farmor. Där njuter de sköna dagar och har det bättre än bäst. Mamman är hemma själv för första gången på två år. Det är ensamt. Och rätt skönt. Att bara vara sig själv och inte någons, att inte behöva ta hänsyn, att kunna äta mackmiddag i soffan klockan halv åtta och ha en stor säng för sig själv är välbehövligt. Att vara mamma är det absolut största, så stort att den som fanns förut glöms bort lite. Plötsligt har mamman insett att hon har blivit en vuxen kvinna. Förvandlingen gjorde inte så ont som hon fruktade för många år sedan, den kom alldeles naturligt och känns helt självklar. På jobbet umgås mamman mest med tjejerna. Tjejerna är i mammans ålder och något yngre och samtliga, med ett undantag, barnlösa. Mamman gillar tjejerna och det är skönt att prata om tjejiga saker, att vara både seriös och oseriös, men när arbetsdagen är över och tjejerna planerar after work och helgens festande är mamman så nöjd med att cykla till børnehaven, hämta det lilla trollbarnet och vara mamman. Just ikväll njuter hon dock av att vara etikettlös.

Helt fel årstid, men här är Frk M. Bara Frk M.